Leo XIV förändrar kyrkan i riktning mot religiös humanism - Biskop Strickland
Den centrala anklagelsen: "Den djupaste oron är inte att dokumentet säger falska saker om mänskligheten, utan att det omorganiserar sanningarnas hierarki genom att placera mänskligheten, mänsklig blomstring, mänsklig värdighet och mänskliga relationer i centrum."
Encyklikan talar upprepade gånger om "mänsklig solidaritet, mänskligt broderskap, mänsklig gemenskap, mänskligt deltagande", medan Guds ära, synd, försoning, korset och själarnas frälsning framstår som sekundära.
Dokumentet tar upp "teknokrati, krig, ekonomisk orättvisa, manipulation, algoritmisk kontroll, social fragmentering och avhumanisering", men säger jämförelsevis lite om "arvsynd, konkupiscens, personlig ånger, moralisk skuld, dom, helvete, botgöring eller själens eviga öde".
En central kritik är att ondskan i första hand behandlas som ett socialt och strukturellt problem.
Strickland är lika bekymrad över kristologin. Kristus presenteras främst som "uppenbarelsen av den autentiska mänskligheten" och "modellen för gemenskap", snarare än som "Förlossaren, Frälsaren från synd, offerlammet, Kungen, Domaren över levande och döda".
Resultatet blir, varnar han, att "Kristus framstår som nästan viktigare som mänsklighetens fullbordan än som Frälsaren från synd" - en "antropocentrisk teologi".
Hans slutsats: Kristendomen får inte reduceras till "ett enbart jordiskt projekt". När människans värdighet frikopplas från den gudomliga suveräniteten riskerar tron att kollapsa till "religiös humanism".
AI-översättning